<3 <3 <3


planering av begravning

Jag och Nova ska hem till Jonathan idag. Han bodde med sina föräldrar och vi kommer planera begravningen där idag. Jag har så ont i magen. Nova kommer förmodligen leta efter sin pappa och det känns som det kommer bli kaotiskt. Att komma hem till Jonathan och att han inte är där. Bara hans rum. Hans rum med hans saker och hans lukt. Älskade, älskade Jonathan. Vi har så mycket frågor, men inga svar. Vad hände den där kvällen/natten? Allt är så jävla konstigt och obehagligt.


Kom tillbaka till oss! Jag har ingen ork med någonting men jag måste kämpa, för våran älskade dotters skull.


<3 vila i frid älskade du.

Ja, jag vet att jag bara uppdaterar typ 1 gång om året. Men just nu känner jag för att skriva här, och helt ärligt så bryr jag mig inte om ifall någon läser eller inte. Jag känner att jag MÅSTE skriva av mig.

Jonathan, älskade Jonathan. Novas underbara pappa lämnade livet på jorden väldigt hastigt nu den 4 mars 2012. Dom tror att det var någon gång mellan klockan 09.30 - 11.30. Jag kan fortfarande inte förstå. Det här är något som man inte tänker på när man får ett barn, att man måste begrava barnets pappa och försöka få barnet att förstå att pappa inte kommer komma tillbaka något mer. Det är det värsta som kan hända. Jag var på ett kris-möte igår om hur jag ska gå tillväga med Nova. Hur jag ska förklara för henne, för det är så jävla svårt. Hur..HUR talar man om att pappa är borta föralltid? Hon är så liten, men ändå förstår hon så mycket. Hon märker ju på sin mamma att något är fel, för mamma gråter hela tiden och så fort pappas namn nämns så bryter mamma ihop och gråter ännu mer. Hon verkar förstå att det är något som har hänt sin pappa. Hon ropade på honom i sömnen inatt. Jag hörde hur gnällde lite och sen ropade hon: Pappa!, jag sprang dit men när jag öppnade dörren så låg hon och sov. Jag är tacksam för att förskolan ställer upp så himla mycket. När jag berättade för dom vad som hänt så ringde dom runt och fixade så jag kunde komma och prata med någon. Poliserna som knackade på den där hemska söndagen gav ingen information om vart jag kunde vända mig om jag behövde prata. Jag tycker dom borde gjort de för det är ju faktist ett barn inblandat.
Jag gick in på bloggen för att läsa tillbaka och kolla ifall det fanns bilder på Jonathan som jag missat, och nu är jag SÅ jävla glad och tacksam att jag startade en blogg.

Vila i frid fina fina du. Du kommer föralltid att finnas i våra hjärtan och jag lovar dig att jag kommer göra allt för att Nova inte ska glömma dig och vilken underbar pappa du var. Du valde fel vägar i livet och du kunde inte komma tillbaka på rätt väg igen :'( Jag hoppas till djupet av mitt hjärta att du inte led när du försvann från oss.. 

<3 <3 <3